Ladys

Jag sitter och skriver, utan min andra blogglady fysiskt närvarande men dock alltid psykiskt, men något fantastiskt har hänt, inte en gång utan två. Eller jag vet inte om det inte har hänt flera gånger men jag har varit uppmärksam dessa två gånger, det lyckades överraska och förvåna, helt otroligt. En gång sa en vän till mig att man ska vakna på morgonen, njuta av vårdoften, imponeras av grönska och träd att alltid vakna och vara tacksam för att man vaknar. Jag håller med, men jag tror inte riktigt på att man kan sätta ord på det absoluta i vardagen. Jag har fått bevittna något mer fantastiskt än naturen och glädjen av att JAG vaknar varje morgon. Jag har fått bevittna hur fina människor kan vara, hur människan, som enligt mig, är större än allt annat har bidragit med hjälp, utan någon som helst förväntan på att få tillbaka något för det. Ren och skör hjälpande hand. Jag steg på bussen med ett månadskort som jag alltid köper men just den här dagen var det något problem med mitt kort. Det fungerade helt enkelt inte. Innan jag steg på bussen stod jag och väntade vid busshållsplatsen och betraktade en pappa med sina två små barn. Barnen lekte och när bussen kom ville dem på, så jag släppte förbi dem före mig i kön. Någon måste ha uppmärksammat detta för den här pappan blev min ängel just den dagen. Jag hade en 500kr sedel på mig och busschauffören vägrade ta emot den, så där stod jag, med ett icke fungerande busskort och en femhundra kronors sedel som chauffören vägrade att ta emot. Jag var dessutom tvungen att åka med den här bussen, jag hade tider att passa, en läkartid för att vara exakt. Jag var i en förort dessutom och kunde inte promenera in till centrum, det skulle ta mig minst fem timmar. Jag och chauffören stod och diskutera, näst intill irriterande skrek, och då kommer den här pappan fram och säger: "Jag vill betala för din biljett". Han sa det så självklart, "du åker på en vuxenbiljett va?" och la en 20kr sedel i min hand. Jag stod still i två minuter, helt chockad. Jag har varit med om att busschaufförer släpper förbi en, men en upptagen tvåbarnspappa som reser sig för att underlätta min dag var helt galet. Jag tackade för biljetten, men egentligen ville jag tacka honom för att han varit den perfekta medmänniskan på planeten, enligt mig då förståss.

Den andra gången då jag kände att något fantastiskt galet höll på att hända var då jag satt på tåget och en äldre dam satt en bit ifrån mig. Jag och alla andra på tåget bevittnade att hon var ensam, förvirrad och hon upprepade att hon inte riktigt visste när hon skulle gå av. En annan äldre dam steg på tåget och satte sig slumpvis mitt emot den här förvirrade damen. De började föra en konversation, den förvirrade damen började desperat säga att hon tyckte att det var mycket otäckt eftersom det redan var kväll och hon skulle gå av tåget i en större stad. Hon sa att hon hoppades att hennes dotter skulle hämta henne. Hon var orolig för att hon skulle frysa, eftersom det var vinter och snön började falla. Hon hade nämligen glömt sin halsduk någonstans, var visste hon inte. Jag insåg snabbt att den andra damen ville hjälpa henne. Hon satt sig bredvid henne, tog hennes händer och började värma upp dem genom att gnugga dem mot sina händer. Hon talade i lugn ton och sa: "Du skall gå av 19.25 och din dotter kommer säkerligen att vara på perrongen och vänta på dig". Hon höll i hennes hand under flera minuter, värmde och tröstade. Sen sa hon, vet du vad, du kan få min halsduk för jag har många hemma ändå. Jag satt och bara titta, var helt fascinerad över hur mycket hon tog till sig henne och gjorde henne lugnt. Den förvirrade damen steg av tåget, lugnare, tryggare och dessutom hade hon fått en ny halsduk av en person hon känt i 15minuter.

För mig är detta små mirakel i vardagen.

Oförglömligt.