Ladys

Jag sitter och skriver, utan min andra blogglady fysiskt närvarande men dock alltid psykiskt, men något fantastiskt har hänt, inte en gång utan två. Eller jag vet inte om det inte har hänt flera gånger men jag har varit uppmärksam dessa två gånger, det lyckades överraska och förvåna, helt otroligt. En gång sa en vän till mig att man ska vakna på morgonen, njuta av vårdoften, imponeras av grönska och träd att alltid vakna och vara tacksam för att man vaknar. Jag håller med, men jag tror inte riktigt på att man kan sätta ord på det absoluta i vardagen. Jag har fått bevittna något mer fantastiskt än naturen och glädjen av att JAG vaknar varje morgon. Jag har fått bevittna hur fina människor kan vara, hur människan, som enligt mig, är större än allt annat har bidragit med hjälp, utan någon som helst förväntan på att få tillbaka något för det. Ren och skör hjälpande hand. Jag steg på bussen med ett månadskort som jag alltid köper men just den här dagen var det något problem med mitt kort. Det fungerade helt enkelt inte. Innan jag steg på bussen stod jag och väntade vid busshållsplatsen och betraktade en pappa med sina två små barn. Barnen lekte och när bussen kom ville dem på, så jag släppte förbi dem före mig i kön. Någon måste ha uppmärksammat detta för den här pappan blev min ängel just den dagen. Jag hade en 500kr sedel på mig och busschauffören vägrade ta emot den, så där stod jag, med ett icke fungerande busskort och en femhundra kronors sedel som chauffören vägrade att ta emot. Jag var dessutom tvungen att åka med den här bussen, jag hade tider att passa, en läkartid för att vara exakt. Jag var i en förort dessutom och kunde inte promenera in till centrum, det skulle ta mig minst fem timmar. Jag och chauffören stod och diskutera, näst intill irriterande skrek, och då kommer den här pappan fram och säger: "Jag vill betala för din biljett". Han sa det så självklart, "du åker på en vuxenbiljett va?" och la en 20kr sedel i min hand. Jag stod still i två minuter, helt chockad. Jag har varit med om att busschaufförer släpper förbi en, men en upptagen tvåbarnspappa som reser sig för att underlätta min dag var helt galet. Jag tackade för biljetten, men egentligen ville jag tacka honom för att han varit den perfekta medmänniskan på planeten, enligt mig då förståss.

Den andra gången då jag kände att något fantastiskt galet höll på att hända var då jag satt på tåget och en äldre dam satt en bit ifrån mig. Jag och alla andra på tåget bevittnade att hon var ensam, förvirrad och hon upprepade att hon inte riktigt visste när hon skulle gå av. En annan äldre dam steg på tåget och satte sig slumpvis mitt emot den här förvirrade damen. De började föra en konversation, den förvirrade damen började desperat säga att hon tyckte att det var mycket otäckt eftersom det redan var kväll och hon skulle gå av tåget i en större stad. Hon sa att hon hoppades att hennes dotter skulle hämta henne. Hon var orolig för att hon skulle frysa, eftersom det var vinter och snön började falla. Hon hade nämligen glömt sin halsduk någonstans, var visste hon inte. Jag insåg snabbt att den andra damen ville hjälpa henne. Hon satt sig bredvid henne, tog hennes händer och började värma upp dem genom att gnugga dem mot sina händer. Hon talade i lugn ton och sa: "Du skall gå av 19.25 och din dotter kommer säkerligen att vara på perrongen och vänta på dig". Hon höll i hennes hand under flera minuter, värmde och tröstade. Sen sa hon, vet du vad, du kan få min halsduk för jag har många hemma ändå. Jag satt och bara titta, var helt fascinerad över hur mycket hon tog till sig henne och gjorde henne lugnt. Den förvirrade damen steg av tåget, lugnare, tryggare och dessutom hade hon fått en ny halsduk av en person hon känt i 15minuter.

För mig är detta små mirakel i vardagen.

Oförglömligt.

Män, pojkar, grabbar, oavsett vad ni än kallar er så finns det vissa som sannerligen är tragiska. När ska ni lära er att vissa saker är fruktansvärt oattraktiva, ni verkar aldrig förstå. Som nummer ett så måste ni inse att om ni är snåla så dölj det så gott det går. Det är fruktansvärt O-attraherande med killar som alltid räknar hur mycket pengar de har, som vill ha koll på vart deras pengar tar vägen, även om det bara är på en liten pommes frites. "Ursäkta, vad kostar muffinsen?" Öhh oooh, det är lika spännande varje gång. Det finns fall i vår omgivning där killar som blivit nekade en andra dejt krävt pengarna tillbaka för Coca Cola:n de köpte under första dejten. Lady 1 och 2 hoppas innerligt att detta är ett special fall och inte sker ofta.

Det andra oattraktiva tinget som aldrig, kära killar, håller i längden är när en kille älskar sitt utseende och sin kropp mer än något annat. När er käraste ägodel befinner sig på er själva är det sorligt. Ingen tjej vill ha en pojkvän som fixar sig längre och noggrannare än hon själv. Det är faktum som kvarstår.  En kvinna vill trots allt förbli en kvinna i sitt förhållande.

Det tredje är när killar utger sig för att vara någon de egentligen inte är, de talar i stora ord, de använder och citerar andra och de pratar enligt moral "så som det borde låta". En riktig man, kille eller grabb talar för sin sak och vågar ge av sig själv för att få någon att må bra och inte bara att få sig själv att må bra.

Det fjärde och slutliga är inte ens killar och grabbar det handlar om, denna kategori kallar vi för "nötter" som säger saker som: "jag skulle aldrig göra si och så mot dig för du betyder så mycket", "jag skulle aldrig ha "sexual intercourse" med dig för du betyder mer än så" och liknande.  Dessa killar håller aldrig för tjejer genomskådar detta, det går fort, inte ens en vecka tar det. De är inte djupare än vad deras meningar är... därför får dem också en egen kategori- "kill it before it dies".

                 Man får inte glömma att det finns himlar där stjärnor lyser, varje natt.

Det är orättvist att samhället låter överviktiga människor "Offer-förklaras" & helt plötslig tycker alla "synd" om överviktiga människor.  Man får inte ens använda ordet "tjock" utan att bli utpekad som mobbare.

Ser vi en överviktig bli ut röstad ur Idol tycker vi mer synd om den än om en smal tjej blir ut röstad. Henne har man inte lika medkänsla för. Varför?

En konstig fördom man har är att "tjocka människor skulle vara snälla", då säger man indirekt att smala skulle vara vad? Elaka?

Känner till och med skuld nu när jag sitter och skriver om en helt normal grej som diskuteras i samhället just för att man kommer bli utpekad som elak.

När jag föreslog att skriva om "överviktiga människor särbehandling" sa lady 2 helt automatisk att det skulle bli ett hett ämne.

Diskussionen handlar inte om vad som är "finast" eller "går hem hos grabbarna" för vi alla är medvetna om att personligheten och utstrålning är det som räknas mest i längden, utan diskussionen handlar om vad som är bättre för en person & hälsosammare helt enkelt.

Diskussionen handlar även om att hur folk tar sig frihet att vara elaka mot smala människor.

Vi är alla människor, med lika känslor.

Tycker det är dags att prata om övervikt högt och som ett samhällsproblem i och med att alla jordens människor redan vet att det får sina negativa följder.

Man bli slöare, som följd av det nedstämd, sedan kan man lättare få hjärtproblem osv.

Den ologiska och orättvisa skillnaden är att man gärna får säga till en smal person att den behöver "bygga upp sig" eller "gå upp i vikt", men man får inte påpeka för en överviktig att den just är överviktig. Alla tar förgivet att man vill vara smal och människor som aldrig försökt att gå upp i vikt vet inte vilken disciplin det kräver dessutom. Man får ju inte ens titta länge på en överviktig utan att bli kritiserad men till en smal person får man säga: har du bantat hela sommaren, du har försvunnit nästan och då ska man ta det som en komplimang.

Ärligt talat, vi har väl alla känslor oavsett kroppsvikt!

Vad säger att en smal person inte skulle bli illa berörd när man faktiskt rakt ut påpekar deras utseende negativt. För är smala personer oberörda eller?

Grejen är att man skulle ju aldrig få kredit (slang för beröm) för att man faktiskt lyckats hålla sig hälsosam och vältränad hela livet. Nej, då kommer fördomar fram om att man skulle vara utseendefixerad, rädd för att bli fet, försöka kopiera modeller och kändisar, bantar, anorexi osv.  Skulle det spela någon roll om att hon/han faktiskt försöker gå upp i vikt?

Förmodligen inte.

Att motionera och äta hälsosamt är BRA för kroppen.

Det borde alla människor ha som utgångspunkt för att då mår man bättre som person & är mer glad och aktiv när magen mår bra.

Kära läsare det jag försöker väcka är frågan kring hur vi särbehandlar varandra och att vi bör tänka på hur vi talar till varandra så att en hälsosamkropp aldrig blir kritiserad.

Hejsan kära läsare
Innan utgång satte sig Lady1 & Lady2 för att spana in victoria secret stufs...
Först började det med ett läppglans...sen slutade med en faktura på ciruks 1****$..
The Ladys hade tyvärr inte kontokort till detta, men som tur var har vi en mycket förstående familj...

All pps check this out  https://www.victoriassecret.com/

Är en vardag som alla andra vardagar eller kan man göra den till något extra? Vissa längtar efter att semestern ska ta slut så att de kan komma in i rutiner och exakt veta vad som sker, skolan / jobb - hem / middag - möjligtvis någon hobby och sen läggdags. Detta kan vara positivt men det finns konsekvenser för att leva i rutin må ni tro & där rutinerna snart blir  ett hål man bara gräver djupare i.Det har vi sett, med våra blåa och bruna ögon och hört med våra alldeles egna öron.

Mitt under varje trevlig stund på dagen får man höra fler o fler klagomål tills man snart brister o säger "gör någonting åt det då!"."I natt sov jag fruktansvärt dåligt", "imorgon måste jag läsa ut boken", idag var jag tvungen att vakna tidigt, och så fortsätter det. I vår omgivning har jag och min kära bloggkamrat åskådat de bästa klagomål och vardagsrutiner.         

Vad blir konsekvensen av att leva i vardagen utan att riktigt närvara i den?

Jo, mardrömmar, skrik under sömnens gång, depression som smyger sig runt hörnet, sämre självförtroende, trötthet och mindre kreativitet är några av de resultat som vi har runt omkring oss.

Hur går fyra unga, relativt friska och krya tjejer från att i början av hösten vara energiska, "gymma", shoppa & festa till att äta söndags-paj, sova eftermiddag och titta på tv-tablån med nerdragna gardinerna och göra det till en vardagsrutin? Aktiviteter som bara för någon månad sen var självklara blir nu en svår uppgift.
Kära vänner, att samla ett inlinesgäng eller några vänner för ett aerobics pass är svårt till skillnad från att samla de runt tv:en med lite paj.

"Jag undrar om jag inte är trött hela tiden eftersom jag inte gör så mycket", jo förmodligen var det så, men idag är vi precis som igår, lika trötta. Ska man vara slutkörd efter två timmars föreläsning och ta sig en vila som oftast är på en 4-5h paus?
 Hm... Tolka nu inte detta fel, för visst ska man kunna säga "imorgon måste jag läsa ut boken" eller "inatt sov jag fruktansvärt dåligt" men det är hur och varför man säger det. Det är solig morgondag, då kanske vi kan börja med att förändra vardagen från igår och sömnen kanske ger med sig i natt eller om man börja läsa på boken redan efter fikat så hade inte ångesten betonats på ordet MÅSTE och ångesten i rösten ha besegrat all humör i rummet.

Det är kanske där problemet ligger, att man p.g.a rutinerna och bekvämligheten i vardagen glömmer bort att när vi ändå sitter och tuggar på blåbärs pajen en söndag att inget annat ska komma i vägen.

Alla saker som skall komma imorgon eller senare får också komma imorgon eller senare. Pajen får ta den stunden för allt har sin tid. Det enda som ska existera i pajsöndagen är njutningen och mumsandet av den underbara varma pajdoften......
.......det är trots allt där man finner diamanterna som förgyller livet i vardagliga rutinerna.

Männen i våra liv
Snövit  och hennes 7 små män

Alla har vi förmodligen varit prinsessor sen dag ett i någon mans liv, antingen i hemlighet eller högt. Den första man som man blev omtyckt av men som man glömde lika snabbt. 

Här började egentligen "sagan om de 7små männen".

Tyvärr har vi aldrig sett honom som en prins i vårt liv, men visst är han en del av "männen i våra liv" den såkallade "stalkern". Mannen som kanske egentligen är den ända som älskat på riktigt sen dag 1 utan respons från sin prinsessa, eller är det kanske därför han alltid älskat på grund av att han aldrig fått det han velat?

Men visst är den berömda "stalkern"  den modigaste av männen då han trots alla besvikelser försökt uppdatera sin prinsessa om att han alltid finns där.

Detta har efter några år förvandlats till bitterhet från den trötta prinsen då han hellre velat såra sin prinsessa än att glädja henne. Det är också anledning till att han är kallad "stalkern" & egentligen inte är inskriven i en av sidorna av prinsessans dagbok.

En true man även kallad secure love är oftats en bästa killkompis & "killkompis".

En förebild av hur en riktig man ska vara, alltid finnas där oavsett vad prinsessan gör och inte gör. En true man är som en storebror för en prinsessa som aldrig haft någon medans en secure love är en man som alltid har kärlek kvar att ge prinsessan då hon blivit sårad.

Dessa män är egentligen de män som känner prinsessan bäst i alla väder och som accepterar henne för det. Självklart tycker vi att prinsessan borde blivit kär i denna sortes man som passar henne bäst, men vi får inte glömma att vi prinsessor omedvetet letar efter fel, förbjuden frukt.

Männen i våra liv
Snövit o hennes 7 små män

När åldern var rätt inne och hormonerna spelade sitt spratt fanns det en liten prins med ett roligt skratt. Han var energiskt, han utstrålade självsäkerhet och han var en "IT-boy". Främst av allt, så hade denna prins valt en oskyldig liten prinsessa att fånga i sin fälla. Han snurrade in henne i sitt spindelnät och retades tills hon gav upp. I en tragedi fann de varandra och delade hjärta och själ, smärta och lögn. Prinsessan insåg att prinsen var en sådan som man delar med andra men hon stod alltid bredvid och tog emot prinsen i hans upp och ned gångar. Always and forever love måste denna prins kallas då prinsessan visste att inte ens om hon valde prostitution till yrke skulle han svika henne...

Under en kaffepaus satt prinsessan och när prinsen steg in så blev hon som förbytt, en av Cupids pilar hade träffat henne rakt i hjärtat. Hon var som fängslad. Trots att hon var som fängslad ville hon inte ge med sig, hon hade aldrig förut känt Amos pilar slå. Efter många om och men gav hon han en chans, men på sina villkor. Prinsen fick samtalen avvisade och telefonluren slängd i örat några gånger, han fick kämpa för att få se hennes ansikte på gatan och inte ens en ros kunde övertala prinsessan att vilja ge hela sitt hjärta. Hon hade trots allt fått höra från andra att hans charm låg i att han alltid kunde berätta vita lögner. Som nästan alla våras första relation, en tumult, blev detta en first love.

En solig sommardag stekte solen för fullt, nästan upp till 40 grader Celsius. Runt omkring fanns många olika ljud, folk satt och åt, pratade och vissa gjorde sig redo för fest. Kvällen var en kväll som bringade utgång, för nästan hela den lilla sommarstaden vid havet. Och då hände det. Där stod han! Prinsen, som luktade jägermeister på långa vägar. Han var högljudd och krävde sin uppmärksamhet. Med andra ord, han vann prinsessan med storm och stank. Men den djävulen kunde allt röra sig. Musiken var hög och han kunde fånga takten som ingen i rummet. Och där borde sagan ha tagit slut, men vilken saga tar någonsin slut i hettans stund?

Här kom begreppet first love till sin verklighet.

En kall vinterdag, en speciell dag på året, när snön fortfarande låg frusen på marken och täckte bänkar och gräsfält omkring området. Det var en erfaren men charmigt oskyldig och bestämd prinsessa som skulle ge sig ut för att möta en blivande prins, men ack det hade hon inte planerat. Jag ska aldrig bli ihop med honom, han är bara jävligt snygg, sade prinsessan. Prinsen var annorlunda från de andra prinsar hon stött på, han var lugn och som hon själv var han bestämd. Snipp snapp snopp snut, men här tog verkligen inte sagan slut... det var då Mr Big love klev in och förändrade vardagen.

Männen i våra liv del 1.

Och så börjar sagan...

Det var en gång... det är så alla sagor börjar och det gjorde denna säkerligen också.  Som i alla sagor så fanns det en vacker prinsessa som i dåtidens årstid ville finna sig något att förgylla vardagen med och så blev det. Männen i våra liv är förmodligen lite väl att ta i men nog var de män som lämnade spår. För visst har vi alla stött på dem, prinsarna, vissa fler än andra men de finns många varianter att välja på. Få kallar vi true love, vissa blir big love, alla har vi någon first love, ibland kanske always and forever love, förhoppningsvis en true man eller secure love att vända sig till, en staking bitch och som vinst ibland en conquered love. Tyvärr tillkommer dock också en annan sida av ordet Love, first misstake med andra ord. Hur man än vrider på det så tillkommer olika erfarenheter och många kan bli olösta fall, därav kallar vi dem confusing love.

"Snälla vänta på mig tills jag gör slut med henne, jag vet att du är menad för mig"

"Jag har inte kunnat läsa dina sms."

"Du älskar mig för mycket"

"Åt ni bra på semestern? Din rumpa måste ha blivit mindre"

"Du är för snäll mot mig"

"Jag vet att du är mitt öde, bara inte just nu"

"Du har alltid varit snygg, men aldrig så snygg som nu när du gått ner i vikt"

"Du är för bra för mig"

"Hade du inte varit så här vacker hade jag..."

"Du ska inte tro att jag inte rökt på bara för jag inte sagt det till dig"

"Du är för social för mig"

"Du tror att du är bästis med alla"

"Du är grov, du sa ju fan jag måste pissa igår"

"Du umgås för mycket med killar"

"Sätt inte din bror på pedistal"

"Jag ville att du skulle vara mamma till mina barn, men det har du förstört nu"

"Jag älskade dig för mycket"

"Vi kan inte ses för jag ska klippa min kompis gräsmatta"

"Du känner inte dig själv"

"Jag känner dig men du känner inte mig" (efter 4års förhållande)

"Du tjatar som en h*ra"

"Du berättade väl inte för honom om oss?"

"Vi måste ha regler i  vårt förhållande för jag vill inte tappa känslor för dig"

För många år sedan skrev en kvinna om något som speglade hennes vardag. Det var frågor och känslor kring vad hennes närmaste vänner och hon delade dagligen. Ibland behöver man bara få läsa någon annans verklighet för att kunna ta en titt på sin egen. Sagan börjar här...

Fruntimmer eller damer?

Varje dag frågar jag mig, är tjejer verkligen "suckers for punishment" när det gäller män? På gatorna rör det sig tusentals kvinnor men i min umgängeskrets finns de mest intressanta för mina analyser. Varje dag delta vi problem och fakta om killar, alla har vi älskat förutom en av oss, alla har vi gått vidare men frågan är till vilket pris har man gått vidare? Alla har vi våra principer och trots att vi alla går igenom samma saker så gör vi det på olika sätt.

En av oss har haft många män i sitt liv, ett dussintal skulle jag tro, men hon brukar säga att det inte är något fel på det eftersom hon haft en speciell relation till de alla. Vi brukar skratta tillsammans med henne när vi pratar om de olika uppoffringar hon gjort för att få männen att stanna kvar men egentligen så har hon ett brustet hjärta. Hon har lämnat en förlovning och stadig relation mot sin egen vilja. Han blev rädd, det är anledningen till varför hon blev ensam kvar. Idag söker hon..

En annan av oss, hon är unik, aldrig blivit kysst av en pojke, kille, man. Hon lever i fantasi, hon drömmer om det som finns, men aldrig på nära håll. Hon har otrolig passion, och de få gånger någon visat intresse leder hennes passion till att hon fantiserat fram sitt eget bröllop och då brukar drömmarna oftast dö ut.  Hon brukar säga att alla män är svin, att ingen man är så bra som hon själv är, därför är det också omöjligt att finna någon verklig. 

Två av oss är ganska så lika. Efter långa förhållanden, nästan 2- 3 år, där de älskat i passion och åtrå men resulterat i att de idag är ensamma. De har alltid en resevplan, minst tre- fyra killar som de vet brinner för deras närvaro. Deras hjärtan är varken brustna eller åtrår mer, bara utmattade efter den eviga kampen att bevara känslan av den omöjliga kärleken, den allra första kärleken.
 
Den ena av dem skyller alltid bort känslorna, hon brukar säga att hon aldrig mer ska ge av sitt hjärta till någon men alla andra runt omkring henne vet att hjärtat blivit stulet av en ung herre sedan många år tillbaka. Men självklart talar vi aldrig med henne om det eftersom hon redan vet om det men lever i förnekelse. Hon har svurit ett evigt löfte tyst för sig själv, aldrig mer dela sitt hjärta med någon.

Den andra av dem tror att hon har kontroll över alla sina känslor. Gudarna ska veta att det dock verkligen inte är så. Hon har försvarat en mansgris, ursäktat hans missbrukande av kvinnor. Hon har älskat med hela sitt hjärta, för allra första gången. Idag är hon i en annan fas dock, hon har byggt på en reservplan, hon arbetar på att kunna älska en ny. Hon är en hopplös romantiker.  Sedan har vi den sista av oss damer, hon som är mest äventyrslysten av oss alla. Hon har haft korta och passionerade förhållanden med alla män, pojkar och mansgrisar som kommit i hennes väg. Hon har slukat de med sitt vackra hår och fått de att avguda henne med passion, i alla fall för stunden.  Hon lider av brustet hjärta. Den sanna kärleken har hon inte funnit. Alla har älskat mig, det brukade hon säga. Ord är ord brukade vi andra tänka, men aldrig säga. Hennes sanna kärlek har bedragit henne i tystnad. Det vet alla, i tystnad.

Alla hjärtan vill älska igen. Ja, problemet har aldrig varit att bli älskad utan att kunna älska, ömsesidigt. Kropp, magen och hjärtat ska vilja och känna samma sak, önskan, strävan efter samma mål. Allas damers hjärtan vill försöka finna viljan att öppna upp för nya relationer, bjuda in och dela med sig. Frågan är, varför har aldrig våra älskande känt besvikelse? Varför finner man alltid ursäkter för våra kärlekar?

Ursäkter och förklaringar som kretsar kring vårt kaffebord, en och en annan tår, många skratt men oftast varandras hjälp tillbaka till verkligheten. Runt vårt kaffebord finns inga ursäkter, det är helt tillräckligt att bara vara. Tillsammans kanske vi kan tjata ut alla förklaringar och med tiden täpper igen hålen i hjärtan. De är mina damer, där vi faller och reser oss, med huvudet högt. Ingen är värd mina damers smärta, för den som skapat smärta har aldrig riktigt älskat.