well, Shell we talk about love?

Agneta Sjödin skrev en bok, "En kvinnas resa" som handlar om att hon gjorde en pilgrimsfärd i tre månader för att finna sig själv och rannsaka sitt inre. Jag, Lady 1, var mycket positivt inställd till detta fram tills jag insåg att hela resan gick ut på att hon till slut insåg att det var en specifik man hon saknade i sitt liv. Efter resans gång återvände hon hem för att ringa honom. WHAT?  Är livet fulländat först då man finner sin partner? Ska man behöva besegra berg, bäckar, broar och hav för att återvända och ringa en MAN? Well....


Funderade på den efterlängtade partnern. Alla våra normer tyder på att man ska gifta sig, helst innan trettio, skaffa barn och köpa ett hus. Vi kan himla med ögonen, men fan, det är vad man fostras till. När någon avstår från normen betraktas man som annorlunda (han där är konstig, han är trettio, varför är han inte gift???).


Då tänkte jag på hur ofta människor funderar på alla gifta par vi har omkring oss. Idag kan man höra att människor skiljer sig efter 30års äktenskap "vi är inte kära längre helt enkelt". Vill man vänta i 30år för att få höra detta? Eller hur många kvinnor går inte runt och väntar på att deras män ska fria. De väntar och väntar på att han ska få "tummen ur" och sätta sig på ett knä och fråga en om man vill, (förutom huset, barnet, hunden, bilen) dela resten av sitt liv med honom? Well,.. så gifter dem sig, tog bara 30år för honom att fråga, och om ni undrar varför hon inte har friat handlar det förmodligen också om den oskrivna regeln.


Stora författare skriver om kärlek, damer som skapat historia, som tillexempel Therese Raquin som mördade sin man för att leva med sin ungdomskärlek, Emma Bovary som flydde från vardagliga äktenskapet till älskare och Anna Karenina som älskade men inte blev älskad och tog sitt liv. Well.. kärleken har sitt pris. "Bättre att ha älskat" hittade någon på och visst kan det stämma men det är alltid en som älskar och en som blir älskad. När den som blir älskad börjar älska förvandlas den som älskade först till något annat, eller snarare någon annan. Kanske en Bovary, Raquin eller Karenina?  Well, I just don´t get this about love.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0