Ladys

Det svider att höra sin mamma säga det. Visst spenderar vi tid, men ibland så lägger man sin energi på andra saker, oftast saker som man inte kan dela med sin familj. Fan vad föräldrar misstar sig. Det finns inga föräldrar som är som våra. Ja ja, alla säger så men det är verkligen så.

När man tar en titt på den perfekt uppfostrade syskonen man har, som alltid väljer rätt, alltid spenderar och samspelar tid och känsla med föräldrarna kan man ju fråga sig: Vart fan gick det fel för oss?
Kanske är det så att uppfostran i Bosnien skiljer sig från den i Sverige?  Eller kanske är det ett faktum att vi  "de andra barnet" är mer egoistiska eller om man vill kalla det mer självständiga?

Vi är för bekväma kanske. Våra föräldrar trollar fram pengar när det behövs,ringer för att "checka" att man fått näring i sig och har modet när de tar sig tid att göra stora samtal så att man inte är "ute och cyklar". Främst av allt så har dem accepterat att bestämd och envis är den man är.

Vi har våra syskon att tacka, och ta oss fan, dem lyfter vi upp på pedistal. Alla ni som brukar tjata om att vi lyfter syskonen över allt annat, ni har rätt, för så är det. Vår bror och syster har tagit all sin kraft och format mamma och pappa så att vi envisa fan kan glida. Livet testas på dem och nu kan vi bara njuta. Utan er syster och bror hade vi dejtat "gangstas och gifta män" och nöjt oss med att bli sminköser och aldrig riktigt sträva dit vi borde.
Ni får oss att sträva efter att vara så bra som ni, om inte till och med lite bättre.

Ni kan ju fan inte vara bäst på allt, lite får vi ju ta åt oss själva...


(Mamma, znam da citas blogg ponekad, evo vidis da sam tvoje fino dijete)